Som svar på Jans fråga om huruvida lärare ska välja innehåll - här är min syn på saken.
Problemet med packade kursplaner
Kurserna är väldigt packade i gymnasiet. Vad man ska lära sig i introduktionskurser på universitetet på 5×40 timmar läser man i gymnasiet på under 100 timmar. Utrymmet för egna tillägg är litet för både lärare och elever. Utrymmet att lägga upp kurser i en mer pedagogisk ordning är ännu mindre.
Innehåller A-kursen vad A-kursen innehåller - och saker som annars kunnat vara en bra startpunkt är förskjutna till en senare kurs, även om det hade varit lättare för den klassen att börja i andra änden.
Kursplaner som skydd - men till vilket pris?
Tydliga kursplaner kan vara ett försvar mot dåliga lärare, som du skriver Jan. Men jag tror att både elever och lärare skulle må bättre med andra motvikter. Det borde finnas bättre sätt att hantera lärare som tar med sina politiska åsikter in i klassrummet och inte lämnar utrymme för andras.
Kursplaner är idag det enda verktyget för likvärdig bedömning mellan skolor - även om de är bristfälliga på grund av otydlighet och tolkningsutrymme. Till systemets fördel kan man säga att kursplaner och betyg fungerar som motivation för elever som söker godkänt snarare än kunskap.
Men är det rätt motivation att bygga ett skolsystem på?